Idag grät jag vid frukosten! Jag satt och läste gårdagens Aftonbladet, och helt plötsligt log två söta barn mot mig. De hette Maximilian och Saga, och var 3 och 1 år gamla.

Maximilian och Saga finns inte mer. De bor i Arboga, och en galning kom in i deras hem och dödade dem och skadade deras mamma svårt. I Aftonbladet hade deras pappa skrivit ett brev till sina små barn, och åh vad jag grät!

Hur kan sådant här få hända? Jag bara ryser i hela kroppen när jag läser... Det är så fasansfullt! Man vet verkligen inte vad som händer från en dag till en annan....

VI MÅSTE VARA TACKSAMMA ÖVER DET VI HAR!