En släkting till mig har en pojke som fyller 10 snart. Han har just fått en diagnos: Aspergers. Usch så jobbigt! :-( Fast samtidigt kanske det är skönt för dem att ha ett namn på sjukdomen, de har ju vetat att något är fel.

Jag känner honom inte jätteväl, men det jag känner när jag träffar honom är att jag inte får nån bra kontakt med honom. Det är svårt att lära känna honom, han vill liksom inte. Inte tjurig eller så, bara ointresserad. Han svarar ofta konstigt och kort.

Men nu vet de i alla fall, och nu får han antagligen assistent i skolan, eller får han kanske till och med gå på särskola. Nu kan allting bara bli bättre!