Mina små älsklingar

Mina barn trivs verkligen inte i stora folksamlingar! När vi kom till idrottsplatsen idag, där det var en "massa" roliga aktiviteter, så fick jag nästan tvinga dem att göra saker. Vi gick en tipsrunda med mormor, och Maja bad Olle (som är lite tuffare än hon) att fiska fiskdamm åt henne. Sen köpte Olle en glass och Maja en klubba, och efter det ville de bara cykla hem. "Det finns ju inget att göra här!", sa Maja... Trots att de kände massor med barn, som de inte ens hälsade på...

Det är mina ungar det. Men alla kan ju inte vara sociala, och älska att vara ute och träffa folk! Lite synd bara att jag själv tycker det är kul, jag missar ju mycket sånt, eftersom barnen tycker det är otroligt tråkigt. Annars skulle vi vara iväg på mycket mer aktiviteter...

Jag försökte också övertala dem att vi skulle gå på festen ikväll, men det blev inget napp där! Nej sa båda barnen, bestämt! Så vi fick snällt vara hemma.

Men jag ÄLSKAR mina barn, precis som de är! ♥ Och jag accepterar också att de inte tycker om såna har saker. Mina barn är ju de bästa som finns, för mig!

Istället var vi ute på en cykeltur ikväll, och stannade vid en äng och lekte lite. Vi var hemma vid 20. Mysigt!






Kommentera här
Postat av: Görel

Ler igenkännande. Mina mellanpojkar är precis som dina barn! Dom trivs bäst i hemmets lugna vrå. Man får väl se det positivt, att de kan förströ sig och trivs hemma!

2008-06-28 @ 23:22:52
URL: http://gorelb.blogg.se/
Postat av: Hanna

Jag var också blyg när jag var liten och nu ser du ju hur otroligt social jag är;)

2008-06-30 @ 10:16:09
URL: http://tobbehanna.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0